I helgen satte jag mig på tåget upp mot Göteborg. Regnet öste ner utanför fönstret och väl framme var spårvagnarna inställda eller sena pga av regnmassorna. Mitt hjärta slog lite extra, kanske lite för regnet, men också för att jag inte riktigt visste vart jag skulle. Jag hade bara haft mailkontakt med brudparet och deras familj, och jag visste inte vad jag egentligen hade att vänta mig. Väl framme började molnen spricka upp, och jag möttes av ett så varmt och öppet hem så att jag nästan blir rörd bara jag tänker på det så här i efterhand. Efterhand som regnmolnen blåste bort och solen tittade fram lärde jag känna en underbar familj och släkt, fick se och uppleva helt nya traditioner och seder, i stort sätt allt var annorlunda mot ett klassiskt svenskt, kristet bröllop, och jag älskade det. Så här i efterhand saknar jag nästan ord för att kunna återberätta allt. Det finns tusen små saker jag inte kan sluta le åt, och flera tusen bilder som jag, om jag ska vara helt ärlig, än inte rikrigt fattar att jag själv har tagit. Den senaste tiden har jag hittat hem, jag har hittat stilen som jag alltid drömt om, och med denna sommars fantastiska brudpar och bröllop har jag utvecklats både personligen och stilmässigt till den fotograf jag alltid velat vara. Idag fick jag ett mail från en gäst på bröllopet som bara ville tacka för att jag var där och skrev att hon hoppas att vi ses snart igen. Det har aldrig skett innan! Nej, efter denna helgen så är jag i extas. Jag kan inte vänta tills det blir lördag igen och det är dags för nästa bröllop!