Mathilda har fotograferat mig flera gånger genom åren, jag har sitt mig själva växa upp från övre tonåren genom hennes kamera, men få gånger har vi ordnat med så att hon har stått framför min kamera. Att fotografera en fotograf kan vara svårt, men att fotografera en fotograf som påstår att hon avskyr att vara framför kameran är ännu svårare. I helgen när vi var i Stockholm hade jag fått ett uppdrag, fotografera Mathilda. Jag tycker att jag lyckades. Det här är Mathilda: Färgstark, glad och alltid i en väldigt konstig ställning för att få den där perfekta vinkeln på sina bilder. Fortsättning om Mathilda och helgen i Stockholm följer.